(This only makes sense if you live in Sweden, original text courtesy of Petra Marklund)
Tror du att du och jag kommer åt TFS igen?
Tror du att du och jag, har en fungerande kod?
Tror du att du och jag kommer att leva länge än?
Det tror inte jag.
Tror du att du och jag kommer att minnas den här kvällen?
Tror du att du och jag kommer att drömma oss tillbaka?
Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar’?
Även om det aldrig mer kompilerar.
Händerna upp i luften.
Fisten mot progressbaren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där testarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet, Visual Studio!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag bygger en build igen.
Tror du att du och jag kommer att vinna det här racet?
Tror du att du och jag har en chans mot alla andra?
Jag önskar att jag kunde gå på någonting mer än bara känslan,
av att allt redan är försent.
Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där testarna gråter.
Stan är vaken, inget kompilerar älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag reggar en bugg igen.
Igen,Igen,Igen…
//Andreas